Kyrkeby Slånbär finns på systembolaget den femte december
Välkommen till Kyrkeby Bränneri
Djupt inne i den småländska skogen, vackert beläget i Lyckebyåns dalgång, ligger Sveriges äldsta, idag aktiva, bränneri. Ett bränneri med en lika lång som rik historia.
Under århundradena har bränneriet varit med om mycket. Från att, under flera generationer, dagligen ha tillverkat stora mängder potatisbrännvin till att 1971 fått domen att läggas i malpåse. Detta på grund av införandet av det statliga monopolet, vilket innebar att all brännvinstillverkning förlades till två stora brännerier i Skåne.
Idag är Kyrkeby Bränneri, med hjälp av en grupp eldsjälar, åter igång efter en lång vila. Sedan 2017 startas årligen den gamla ångmaskinen för att bränna brännvin, och allt görs på samma sätt som för hundratals år sedan – och då självklart på lokalt odlad potatis.
Det är ingen som vet exakt, men åtminstone sedan 1771 har det bränts brännvin i Kyrkeby, och nu – över ett kvarts millennium senare – fortsätter historien. Droppe för droppe.
Potatisbrännvin från Småland
Vårt ordinarie utbud består av Kyrkeby Citron, Kyrkeby Ettan och Kyrkeby Pors, som finns tillgängliga året om. Då och då, i samband med årets olika högtider, släpps även kryddningar i små limiterade upplagor med 1771 flaskor.
Bränneriets tidigare ägare Thure Alfred Malmströms enorma rikedom fick folk i bygden att börja undra. Hur kunde han vara så framgångsrik? Ryktena började gå om ett kontrakt med självaste Hin Håle. En piga visste att Malmström sena kvällar brukade sitta och spela kort. Det märkliga var att han inte hade någon motspelare – han satt ensam vid bordet. Kunde det vara så att han spelade mot den vars namn man inte nämner?
Spelbordet fick med tiden tydliga märken som såg ut att ha orsakats av bockfötter, som i ilska sparkat och skrapat mot bordsbenen. Det sägs att man även kunde känna en svag lukt av svavel kring den tomma stolen. Djävulens stol finns kvar än idag, och det är inte alla som vågar sätta sig på den. Det slutliga beviset för att Malmström sålt sin själ tyckte sig folk få när det på hans kista ringlade en svart orm över locket …
