Ingen annanstans i Sverige har det bränts brännvin så länge som i Kyrkeby. När kung Gustav III passerade Kyrkeby 1771 gav han personligen tillstånd till Kyrkeby gård att fortsätta bränna brännvin. När det några år senare blev förbud för privata brännerier fick Kyrkeby fortsätta tack vare det kungliga tillståndet. Kyrkeby var därmed – förutom Kalmar slotts kronobränneri – den enda plats i Kalmar län där brännvin brändes lagligt under 1700-talets förbudstid.

Brännvin hade dock bränts i det lilla bränneriet vid Lyckebyåns strand redan tidigare. Ingen vet riktigt hur länge, men kanske till och med tillbaka på 1600-talet. Det lilla bränneriet finns kvar än idag och genomgår just nu en renovering för att säkerställa att det även finns kvar i framtiden.

1855 köptes Kyrkeby av Thure Alfred Malmström. Han byggde ett nytt bränneri bredvid det gamla, och det nya bränneriet kom med tiden att ha en kapacitet som var 100 gånger större än det föregående. Man kunde, och kan än idag, tillverka cirka 4000 liter sprit av normalstyrka per dag, där normalstyrka är en gammal term som användes i brännerier och som är brännvin omräknat till styrkan 50 volymprocent alkohol.

Det är i Malmströms bränneri vi fortfarande tillverkar vårt brännvin i Kyrkeby. En del maskiner har bytts ut under sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal, men en hel del är original från 1855.

1971 fanns det 28 gårds- eller andelsbrännerier kvar i Sverige, varav de flesta i Skånes nordöstra hörn där de sandiga jordarna är särskilt lämpliga för potatisodling. Samma år bestämdes att alla skulle läggas ned och tillverkningen skulle centraliseras till ett nybyggt bränneri i Nöbbelöv utanför Kristianstad. De flesta gårdsbrännerier skrotades snart därefter men Kyrkeby bränneri lades i malpåse i väntan på bättre tider. Ägarna bröderna Skårin tog väl hand om bränneriet och skänkte det så småningom till Vissefjärda Hembygdsförening. Föreningen tog stafettpinnen och har vårdat bränneriet ömt i alla år.

Arbetslaget trotsar januarikylan och lastar en tunna potatisbrännvin på hästskjuts, för vidare transport till järnvägen. Allt under noggrann uppsikt av kontrollören. Kyrkeby Bränneri, 1931.

År 2000 startade ett gäng intresserade grabbar en studiecirkel som ganska snart övergick i praktisk renovering av bränneriet. Varje torsdagkväll mellan 2000 och 2005 träffades renoverarna på bränneriet och gick systematiskt igenom alla dess delar. Till slut var bränneriet åter helt funktionsdugligt och det kunde brännas potatisbrännvin i Kyrkeby igen.

Det behövs dock inte bara rätt teknisk utrustning för att bränna brännvin av potatis. Det behövs även kunskap, och just kunskapen kring hur man sköter potatisbrännerier höll på att försvinna. Renoverarna letade upp ett par gamla brännmästare från Skåne som hjälpte till att förklara delar av processen. Även en man som arbetat på Kyrkeby Bränneri delade med sig av det han mindes. Men allra viktigast var nog skriften ”Tillverkning af Brännvin af Potatis och Säd”, skriven av B. Thorbjörnsson år 1929. Den blev bränneriets bibel under tillverkningen.

2005 hade vi fått alla tillstånd som behövdes och en mindre sats på 4 ton potatis tillverkades. Det blev 1771 flaskor Kyrkeby Citron (Malmströms favorit) som sålde slut på Systembolaget på under tre dagar. Därefter har bränneriet skötts om och visats upp under somrarna, men ingen mer bränning har blev av förrän år 2017, efter cirka två års förberedelser.

Nu bränns det brännvin i Kyrkeby igen, och det tillverkas såklart hantverksmässigt på lokal potatis och sexradigt korn. Produktionen är igång någon vecka per år och i övrigt fungerar bränneriet som det museum det också är.